Eleanor Bergstein, som skrev manus till Dirty Dancing, baserade den till stor del på egna erfarenheter från uppväxten. Familjen Houseman påminner mycket om hennes egen familj när hon var ung. Dessutom skrev hon manuset delvis för att få revansch efter att en vågad dansscen hade strukits från den färdiga versionen av filmen It’s My Turn, som hon också skrev manus till.
Kanske sporrades hon av de framgångar som filmen skördade i det långa loppet, för 2004 hade en musikalversion av filmen premiär, med manus av Bergstein. I musikalen ingår de låtar som fanns med i originalfilmen, plus några till. Den allra första föreställningen av musikalen, vars fullständiga titel lyder Dirty Dancing: The Classic Story on Stage, premiär i Australien. Man skulle kunna tro att den inte skulle locka folk, eftersom de flesta redan har sett filmen. Så var dock inte fallet. Man får inte glömma att Dirty Dancing var en succé som överraskade även upphovsmännen på flera sätt. Den var tänkt som en ungdomsfilm, men lockade vuxna i stora skaror. Det var vanligt att biobesökare kom ut från salongerna bara för att köpa en ny biljett i kassan och gå även på nästa visning, åtminstone i USA.
Musikalens segertåg
Under det första halvåret som musikalen visades i Sydney såldes mer än 200 000 biljetter till föreställningen. 2006 hade föreställningen brittisk premiär på ALdwych Theatre i West End, där den slog musikaldistriktets rekord i förhandsförsäljning. I mars 2011 hade mer än en miljon sett musikalen, och föreställningen var slutsåld ett halvår framåt.
Ungefär lika bra gick det i Nordamerika. Dirty Dancing har inte spelats på Broadway ännu, men när den hade premiär i Toronto såldes biljetter för två miljoner dollar under den första dagen.
Dirty Dancing har även spelats i Stockholm, på Chinateatern, i regi av Anders Albien och med bl.a. Pascal Jansson, Emilia Ödling Runsteen, Marie Richardson Björn Granath i rollerna. Svenska Dagbladets läsare gav föreställningen ett snittbetyg på 4,4.